Bryta ihop och komma igen

Jag är utslut och ångestfylld. Orkar ingenting, knappt hålla upp armarna för att skriva detta. Ändå är det en del saker jag måste göra i veckan. Ska idag på läkarbesök för att försöka bli sjukskriven, både med tanke på detta 13:e misslyckade försök och hur min chef behandlade mig. Håll tummarna! Vet ju att det inte är lätt att få bli sjukskriven.
Det är intressant och läskigt hur dränerade saker kan vara och hur kropp och psyke hänger ihop. 
 
Då sambon är stabilare än jag har hon redan brutit ihop och kommit igen, jag är fortfarande på bryta-ihop-stadiet. Vad jag inte skrivit om tidigare är att vi faktiskt har ett landstingsfinansierat IVF-försök kvar (!!!)
För drygt ett år sedan rekommenderade SKL (om jag minns rätt?!) att reglerna för landstingsfinansierade fertilitetsbehandlingar skulle vara lika i hela Sverige. Tidigare så skiljde det sig ganska mycket åt. Då ändrade de reglerna i vårt landsting, till generösare mängd behandlingar per par. Vi hörde omedelbart av oss men de hade väldigt svårt att bestämma sig hur de skulle ställa sig till oss eftersom vi fått remiss innan denna nya lag men inte ännu var färdigbehandlade. Först fick vi info om att det skulle gå bra. Några månader senare fick vi veta att vi inte hade rätt till något mer. Och i samma veva som vi drog igång IVF i Köpenhamn fick vi besked om att vi får en betald IVF till. Vi valde ju att köra på vår behandling i Köpenhamn men nu har vi alltså ett försök kvar som vi ska försöka komma igång med så snart som möjligt, denna gång åter med sambon. Vi hoppas på att få köra kort protokoll då sambon mådde så dåligt av nedregleringen och då hon har en normal och regelbunden cykel så förstod vi inte riktigt varför långt protokoll behövdes. Jag har förresten fortfarande inte fattat varför de väljer det ena eller det andra.
För att något ska kännas annorlunda ska vi nog också köra nån akupunkturbehandling/zonterapi/osteopatbehandling.
Plus försöka någon kolhydratsreducerad kost med fokus på protein.
Allt detta ska alltså kicka igång nu.
Om jag bara orkar...
 
Annie
2016-03-12 @ 16:45:04
URL: http://www.nouw.com/bergochdalvana

Man måste inte orka. Ibland får man bara segla med, andas genom dagen. Motivationen och orken ändrar inte det som händer, saker rullar på fastän den är låg. Tids nog kommer man uppåt mot ytan igen. Kram!

Svar: Tack ❤️
blirjagmamma.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Blir jag mamma?

Om kampen att bli gravida och få ett barn ur ett lesbiskt perspektiv

RSS 2.0