Mensdag 3. Ont och trött. Men jag laddar. Jag har bestämt mig för att nästa ÄL (om en vecka typ) så vill jag åka till Danmark och göra vårt tolfte försök. Femte inseminationen på mig, tredje gången gillt på kliniken i Köpenhamn.

Det är bara den lilla petitessen att jag inte har pratat om sambon om detta. Jag vet ju att hon vill, men det kan ju vara bra att informera om att jag ska åka för att producera vårt gemensamma barn...

Varje dag tänker jag att nu ska jag säga det! Fattar bara inte vad som tar emot. Kanske att vi inte har pratat om vår barnlöshet på länge. Kanske att jag för fyra månader sedan sa att jag ville ta en tvåårig paus.

Måste skärpa mig. Säga det. Det gäller ju hennes liv också.

Har börjat ett nytt jobb och det känns lite sådär att plötsligt bli "sjuk". Samtidigt blir det ännu dyrare behandling om en ska ta ut en karensdag på köpet. Tror jag ska prata med chefen om det går att ta en semesterdag med så kort varsel. Min enda tröst är att chefen också är flata och därmed kanske kan förstå problematiken lite bättre. Peppar peppar.