Vaknade imorse av mensvärk. BIM är på tisdag, CD 26. Jag brukar ofta känna mensvärk nån dag innan mensen sätter igång. Vet ju inte hur fuckad cykeln blivit av alla hormoner, men så ligger läget. Denna väckning gjorde att vi låg kvar i sängen en lång stund och var ledsna. Är detta 13:e försök slut nu? Har vi eldat upp 46 000 kr på att få hoppas? Mensvärken gick över, men det känns väldigt oroväckande.

 

Vidare har annat fruktansvärt jobbigt också hänt. I torsdags var jag på möte med chefen och fick mig världens utskällning. Jag blev fruktansvärt ledsen och började gråta. Grät hela kvällen på torsdagen och hela fredagen. Jag kände mig så fruktansvärt dåligt behandlad. Jag började på mitt nya jobb i mitten på november. Varje dag är en kamp att gå till jobbet då jag har varit/är så ledsen över vår barnlöshet. All min kraft lägger jag på att orka jobba, vilket också resulterar i att jag inte orkar något annat. Jag fick en väldigt dålig introduktion men har gjort så gott jag har kunnat utifrån mina förutsättningar, dvs mitt mående och den dåliga introduktionen. Tydligen har jag gjort en massa fel hela tiden som mina kollegor sagt till chefen och inte till mig. Nu, när jag jobbat i tre månader får jag veta det genom en utskällning. Det tillsammans med min skörhet i samband med denna behandling gjorde att jsg bröt ihop totalt. Jag ska nu sjukskriva mig och säga upp mig. Jag sätter inte min fot på den arbetsplatsen igen. Jag har ett väldigt attraktivt yrke så jag oroar mig inte för att få ett nytt jobb men såklart är hela situationen väldigt påfrestande.

 

Är med andra ord inte på topp. Vill helst gräva ned mig. Ska försöka ta mig ut i det fina vintervädret. Vi får se vad mensvärkssignerna imorse betydde. Det känns inte hoppfullt...