Fragmentering till trots fick vi två embryon till frys. Det känns tråkigt med tanke på att vi fick 11 befruktade men såklart är två bättre än både 0 och 1. Så på det stora hela så är det ju toppen att vi har två tre-dagars bebisfrön i frysen!

 

I hela barnlöshetsprocessen tycker jag denna väntan är den som är allra mest olidlig, väntan mellan behandling och testdag. Stressen och ångesten och rädslan och hoppet. Jag har haft migrän tre gånger denna vecka, uschamig.

Vår testdag är 15:e maj och jag har sagt att denna gång blir det inget tjuvtestande.

Åkte igår för att fika på stan och fick ett mms från sambon med en bild på testlagrets sticka med ett svagt, svagt plus! Den rackarns kvinnan lurade mig och tog ett test så fort jag vände ryggen till. Än är det för otroligt för att vara sant men jag tillåter mig själv att glädjas! Fortsättning följer. TÄNK OM det är vår tur nu?!