Jahapp, då har jag varit i Köpenhamn för att kicka igång detta försök! 

Jag gillar Köpenhamn, det myllrar av folk från massor av etniciteter och är ruffigt på ett sätt som inte finns i nån stad i Sverige.

Som tur var hade jag gott om tid att kryssa mig fram till kliniken från flygplatsen vilket inte var gjort i en handvändning... Men till sist var jag framme! Och kände mig så ensam, rädd och nervös och önskade bara att sambon hade följt med...

Mötet med Copenhagen Fertility Centre blev en smärre chock. Jag som själv jobbar i vården vet att bemötanden kan gå till på många olika sätt och jag vet av att ta rätt på mig själv, även om det känns mer eller mindre trevligt.

Jag blev uppropad av en yngre tjej som inte hälsade utan bara tuggade frekvent på ett tuggummi. Efter en stund kom en man med läkarrock in, han hade iallafall vett att sträcka fram handen. "Jaha vi ska sätta igång dig" sa de, upp i stolen!" Så jag klädde av mig, lite nervös att göra VUL på mensdag och droppa blod överallt, men han bara tjoff in med staven, japp japp allt ser fint ut du får klä dig igen, och innan jag ens fått på mig byxorna igen ropade de genom skynket; du får börja med Gonal-F på måndag, VUL igen på fredag, här är receptet! 

Lyckligtvis lyckades jag stamma fram om det fanns något närliggande apotek där jag kunde hämta läkemedlen och fick direktioner.

Sen gick jag ut, efter att ha varit på kliniken i tio minuter. Jag kände mig chockad, ledsen och kränkt. Men eftersom jag själv jobbar i vården så vet jag att det tyvärr kan vara såhär, och eftersom vi gjort IVF tidigare så vet jag ju mer vad som väntar. Men frågorna jag skulle ställa, och de här känslorna av ensamhet och rädsla jag hade innan jag gick in? De hade bara förvärrats. Någon som läser detta som också har någon erfarenhet av Copenhagen Fertility Centre? Skriv gärna en kommentar eller mejla mig på [email protected].

 

Det var dock inte slut på chockerna. Jag gick till apoteket med receptet i hand för att hämta ut grejerna, och efter lite bök eftersom jag är svensk, så sa kassörskan; du är medveten om priset?! 7188 DKK! Jag höll på att svimma. Visst hade jag tänkt att det skulle vara dyrt, men att läkemedlen skulle kosta 9000 kr?! Jag fick skynda mig att messa hem till sambon som tack och lov snabbt kunde föra över pengar. Nu gällde det ju bara för mig att vakta påsen med läkemedlen med mitt liv!

Helt skärrad efter mötet på kliniken och de dyra läkemedlen kryssade jag mig genom Köpenhamn, genom ID-kontroll och till Malmö. Där drack jag starkt och sött kaffe för att lugna mig, samt pratade med sambon som tröstade mig och sa att just nu hade vi inte kunnat göra på något annat sätt. Vad jag dock undrar är; om vi hade hittat en läkare som kunde skriva om recepten till svenskt, hade det gått på det svenska högkostnadsskyddet då?! Det hade sparat oss ca 7000 kr. Om någon har svar på deta får ni gärna berätta för mig... Igår kväll åt jag middag med en vän och nu ligger jag på hotellet och vilar med mensvärk. På måndag ska jag börja med 225 enheter Gonal-F. Igår frågade jag mig själv varför jag utsätter mig för detta, och tänkte på hur jag kommer att se tillbaka på detta om/när vi får ett barn....

Over and out.