Idag har vi varit på kontroll-VUL nr 2. Allt ser fint ut med äggen, de och slemhinnan växer som de ska, 13 stycken. Jag känner mig lite svullen och öm men framförallt illamående, är livrädd för att bli överstimulerad men det verkar inte vara någon fara. Men värre är det med vad som nu bekräftats som en polyp. 7x12 mm sitter den jäveln där inne och förstör. Vi har träffat överläkaren på kliniken här i stan idag och pratade om polypens påverkan. Han menar att den kan ha vuxit till nu med tanke på hormontillförseln. En polyp kan "putta ut" ett embryo och de gör olika på olika kliniker om de sätter in ett embryo om det finns en polyp. Som regel ska den inte vara större än 1 cm. Om det blir många embryon kan det dock vara okej att sätta in ett ändå på vinst och förlust och resten kan gå till frysen. En polyp är i sig inget hinder för en normal graviditet bara embryot kan fästa. Annars måste den opereras bort genom titthål, något som vi kan få en remiss för om det är nödvändigt.

Och jag känner mig så ledsen och panikfylld. Ska turen aldrig få vara på vår sida?! Det känns inte som någon ände på allt, när ska det ta slut? Sambon är som vanligt mer positiv och sa att vi kommer få så många fina embryon så det går bra ändå och sen kommer det fästa!

Och jag set bara ännu ett misslyckande och sen en helvetisk väntan på en operation för att kunna göra ett nytt försök. 

Nu måste jag ta mig i kragen och försöka jobba, även om jag helst vill ligga under täcket.