Återigen länge sedan jag uppdaterade bloggen eller ens var inne här. Det går lite i perioder som jag läser bloggar och glädjs eller sörjer med det som händer.

Mår rätt okej, har börjat PDT, psykodynamisk terapi. Det är bra men lite konstigt. Jag har ju haft en väldigt bra och trygg uppväxt och har inget att "skylla" mitt dåliga mående på. Men vi pratar om min barndom och mina tonår och jag kanske kan se en del mönster att tänka på, grunna över.

Jag har rest utomlands på ett jobbuppdrag och det ger mycket tid till att tänka. Jag har tänkt att jag vill att vi ska genomföra vårt sista landstingsfinansierade försök när jag kommer hem, alt åka en vända till Danmark (då det förmodligen kommer ta låång tid innan vi kommer få det försöket pga köer....)

 

Samtidigt så tänker jag på min och sambons relation. Vi har varit tillsammans i snart sju år och träffades när jag bara var 21. Vi har upplevt mycket tillsammans och älskat varandra så mycket, men också haft det väldigt kämpigt I perioder med vår relation. 

Jag känner på många sätt att vi har vuxit ifrån varandra. Vi har så olika intressen och grälar mycket, både om stora saker och om småsaker.

Vi har i stort sett aldrig sex eller något intimt liv och även om vi kramas varje varje dag känns vi ofta väldigt långt ifrån varandra.

Jag har tänkt att det slitiga berott på våra problem att få barn, och att när ((((om)))) vi skulle bli gravida och få ett barn skulle vi komma närmare varandra igen. Samtidigt så vet jag också att det ett väldigt naivt och själviskt sätt (mot det eventuella barnet) att skjuta på problemen.

Jag kan inte tänka mig att leva utan henne och hur skulle det gå med vårt hus, våra djur, våra vänner, våra familjer? Utan henne har jag inget, hon är min trygghet.

Men samtidigt har vi det ju inte bra!!!!!! (Något som hon tycker, därför är det svårt att prata med henne om detta)

Jag har egentligen inga nära vänner så jag vet inte vem jag ska prata om detta med. I min familj pratar vi inte om "såna" saker. Därför kastar jag ut funderingen här på bloggen.

Och sörjer lite hur livet blev och blir.