Jag blöder ut försök nr 12
CD 27, BIM +1 idag. Gjorde ett grav-test på morgonen som var negativt.
Sorgen och ilskan, tårarna bakom ögonlocken att åka till jobbet. Tröttheten, ångesten, bristen på lust till nånting.
Vid lunch kom mensvärken. På eftermiddagen blodet. Och jag känner mig bara tom inombords.
Tre år har gått sedan vi bestämde oss för att försöka bli föräldrar. Två år sedan vi fick göra vårt första försök. Två år av ångest och sorg, besvikelse och tårar. Tolv gånger har jag hoppats, hållit tummarna och i smyg glädjts åt att kanske kanske är det nu det händer?! Och tolv gånger har jag fått en rak höger av verkligheten, golvats av sorgen.
JAG. ORKAR. INTE. MER.
Samtidigt vill jag fortare än någonsin komma igång med ny behandling. Kanske inse att det är bortkastade pengar att göra fler inseminationer. Att finansiera en IVF i vår egen stad är verkligen snor-dyrt. Att göra en IVF i Danmark nästan halva priset. Men om det blir fallet är det ju fortfarande meckigt med alla VUL som ska göras samt med resor å tider. Men fortfarande billigare. Om någon läser som inte bor i typ Skåne som har erfarenhet av IVF i Danmark får ni gärna skriva en kommentar och ge tips.
Önskar jag kunde gråta gråta och sörja. Ska istället dränka mig i jobb. Fan fan fan...
Åh nej, vad tråkigt! Jag är jätteledsen för er skull! Den där besvikelsen är så jobbig att behöva handskas med.
Vi gjorde vårt femte försök (tredje på mig) för några veckor sedan som inte heller lyckades. Min mens var fem dagar försenad, så jag hoppades verkligen att gravtestet skulle slå om, men det gjorde det alltså inte.
Hoppas att du tar nya tag snart och att det äntligen händer snart!