Den eviga väntan kan ju alla längtansfamiljer. Jag tycker det går rätt okej nu ändå. Imorgon är det en vecka sedan insemination. Försöker att inte tänka så mycket men det gör jag ju ändå. Sambon sa; jag tror inte att det blir nåt men jag hoppas". Det var en rätt bra sammanfattning. Som grädden på moset har jag blivit dyngförkyld och legat hemma hela veckan. Jag vet att det inte spelar någon större roll men det känns ändå himla typiskt. Att inte jobba utan ligga hemma och snora gör dessutom att tiden går ännu långsammare. Jaja what to do.

Vi väntar några dagar innan nån tjuvtestning är aktuell...