Jag har haft sååå bra och sköna semesterveckor, mått så bra i mitt beslut om paus (även om grälet/diskussionen/sorgen med sambon inte är färdigavklarad än....)
Jag känner mig glad och lugn, på ett sätt som jag inte minns då jag kände sist!
Fast det går ju inte att undvika att kniven sticks i magen och körs runt ibland. Som när kollegan berättar att hon vips, är gravid. Som när jag hälsar på vänner när jag är på resa som har det sötaste lilla nybakade knytte, eller som imorse, då sambon visar en hög med ekologiska bebis-ylleunderställ som hon köpt för halva priset till sin bästis som har en knodd på en månad. Då vrider kniven om riktigt i magen.